Vetenskapen - dualismen i spelandets psykologi
Det finns två huvudinriktningar då man undersöker vad spelande psykologiskt betyder för en människa. Antingen ser man spelande som ett dåligt, avvikande beteende, eller som en normal förlängning av det mänskliga beteendet. Men de flesta betraktar spelande som en dålig, kanske till och med omoralisk, verksamhet.
Dessa brukar ha en konservativ världsåskådning där det inte finns plats för element av risk. De sätter hellre in pengarna på banken än gör en mer riskfylld investering. Aktiemarknaden är faktiskt en form av gambling om man tänker efter. I deras ögon är spelande något som inte kan kontrolleras och de kan till och med betrakta det som ett sjukdomstillstånd.
De som betraktar spelande som en naturlig förlängning av livet tenderar att betrakta spelande som en rationell medfödd process snarare än ett sjukligt beteende. De ser spelande som en mer eller mindre nyttig form av underhållning. Med detta inte sagt att en spelare med denna inställning vill förlora eller bli spelberoende. Han/hon ser bara spelet som en naturlig del av livet.
Vad som är rätt och fel lämnar jag över till andra att bedöma, det handlar till syvende och sist om hur man ser på livet.
Tillämpningen av spelandets psykologi - kontrollera känslorna
Det finns inget utrymme att förlora kontrollen av känslorna i spel - det gör att en spelare tappar det fokus han/hon behöver för att vara en fatta intelligenta beslut. Alla framgångsrika spelare har en känsla för timing och vet när det är dags att sluta. En bra spelare blir inte pank.
Det är självklart svårt att kontrollera känslorna när man åker den bergochdalbana som spel erbjuder. Det är naturligt att känslosvallen kommer, men låt dem inte stanna, ta dem inte med till nästa hand. För att lyckas måste du hitta vägar att skaka av dig det som hänt och ta beslut utifrån den situation du nu befinner dig i. Ilska är sällan något som hjälper dig.
